DoD Racing Team

-

-

 

 

Nürburgring 08.07.99

Av: Dan Ullén

På väg hem från ett par veckor i Italien tänkte jag att jag skulle testa Ringen, det vill säga Nordslingan på Nürburgring. Jag hade ju försökt en gång tidigare på väg till Irland för två år sedan. Då var det stängt för allmänheten men den här gången hade jag surfat in på deras hemsida och kollat vilka tider och dagar som gällde. Torsdag kväll mellan 17.15 och 19.30 var det öppet.

Torsdagen ägnades åt att köra från Karlsruhe där jag hade tillbringat natten, bort mot Trier för att därifrån köra längs Mosel upp till Cochem och vidare till Ringen. Moseldalen var inte alls så vacker som jag trodde och körningen var otroligt tråkig. Bättre blev det så snart jag svängde upp i bergen vid Cochem. Långa 180-graderskurvor som inbjöd till knäskrap. Väl framme körde jag till informationen för att höra var man köper biljetter och hur det funkar. Där sa de åt mig att köra ner genom Nürburg till den nya påfarten på banan.

Det stod skyltat Nordschleife och det var inga problem alls att hitta rätt. Klockan var strax före 17.00 och på parkeringen stod redan ett tjugotal motorcyklar och några bilar och väntade. Jag parkerade bredvid fyra svenska motorcyklar och gick bort mot det lilla huset med bankontrollen. Där på trappan satt de fyra svenskarna. Det visade sig vara en ca 60-årig far med sina tre vuxna söner. Jag frågade dem om de varit här förut och visste hur det funkade. Fadern hade varit där för länge sedan och en av sönerna hade kört där ganska nyligen och kunde berätta att det bara var att lösa biljett i automaten. Problem för mig som är medlem i Goldcard MC och inte hade en pfennig på mig. Inne på kontoret hänvisade de mig till informationen uppe vid GP-banan där jag precis fått höra att de skulle ta kort här nere. Suck. Jaja, det var bara att köra upp genom Nürburg igen. Svenskarna bestämde sig för att ta ett varv medan de väntade på mig.

En snabb vända upp till informationen och bankomaten där så var jag tankad med kontanter. Körningen kostar antingen 23 mark per varv eller 92 mark för fem varv. Eftersom jag var osäker på hur mycket jag skulle orka eller vad som överhuvudtaget väntade så nöjde jag mig med två biljetter till att börja med. Svenskarna hade kommit in igen efter sitt varv och stod på parkeringen och vilade medan jag drog ut. Jag körde fram mot bommarna och stoppade in min biljett, bommen gick upp och jag kunde rulla ut på raksträckan. Det började med en skylt, "50 km/h, 300 meter, bullerskydd". Jag passade på att släppa förbi en Porsche och ett par motorcyklar innan jag drog på när de 300 meterna var förbi.

Att försöka sig på att beskriva banan i detalj är en total omöjlighet innan man har kört åtminstone 20-30 varv, det inser man snabbt. Banan är 20,8 km och innehåller 72 kurvor, lågt räknat. Och även om det står kilometerskyltar längs kanten och varje passage är skyltad med sitt namn så är det svårt att på några få varv känna igen sig och våga lita på vad som döljer sig bakom krönet eller nästa kurva.

Den första lektionen banan gav mig var att inte ta något för givet. Någonstans i Hatzenbach tror jag det var, tog jag en höger över ett krön och tyckte att jag såg hur banan måste fortsätta med en svag vänster följd av en höger längre fram. Det visade sig istället att högern fortsatte en bit efter krönet och följdes av en tvär vänster innan den där högern kom. Resultatet var att jag höll på att hamna i curben som stack ut rakt i mitt spår. Jag fick lägga ner hårdare åt höger och så bromsa hårt och puttra genom vänstern eftersom jag pekade rakt ut mot gräset i min bromsning.

Den andra lektionen var att om man ska köra fort i de snabba partierna så får man vara beredd på att det hoppar och kastar och styret slår. En Öhlinare istället för cykelpumpen som sitter originalmonterad framför tanken står högt på önskelistan i vinter. Vid Flugplatz hade jag i mitt tycke god fart och överraskades av att framhjulet gick i luften. Tydligen är det meningen att man här ska ha *båda* hjulen i luften så jag körde väl och mesade som vanligt. Men det var ungefär här som jag började jubla i hjälmen över vilken otroligt kul bana det är.

Jag vet inte om det hade hjälpt att läsa in sig på banan innan man kör den. Det hade jag i varje fall inte gjort. Det var egentligen bara ett par platser som jag visste efter tidningsartiklar och TV-program hur de skulle se ut. Inte minst kände jag igen Fuchsröhre efter beskrivningen i Cucciolo: "Nu började man känna igen sig och satte egna namn på banpartierna. 'Uff!' är mycket riktigt ett lättare namn på svackan i Fuchsröhre. Håller du 200 genom den sektionen och lyssnar till dig själv så förstår du varifrån uttrycket kommer." Jag höll förmodligen inte 200 men jag hörde ljudet och visste direkt var jag var.

Som sagt så skyltar de med kilometertavlor runt banan och med namnskyltar. Dessutom står det varningsskyltar för de kurvor där det ofta kraschas. Självklart varnas det inte för åt vilket håll det svänger, bara att folk ofta hamnar i räcket på denna plats. En lustig detalj man upptäckte var att varje gång det dök upp en sådan varningsskylt så kunde man räkna med att det stod tjugo personer på andra sidan stängslet och tittade. Blodtörstiga gamar...

Jag började få in flytet och körde aktivt vilket i mitt fall bland annat innebär att jag klättrar som en apa över sadeln i kurvorna. Några gånger fick jag köra om bilar på banan. När man närmar sig så slår de på högerblinker och lägger sig intill kanten. Det går alltså lätt att köra förbi. Däremot blir man lätt stressad av att behöva spana i backspeglarna hela tiden efter dem som kör snabbare än man själv. Om det är motorcyklar så är det ungefär som vid en vanlig bankörning, det vill säga att man håller sitt spår så kan vederbörande köra förbi nästan när som helst. Har man däremot en Porsche i speglarna så måste man ur vägen och det är inte alltid lätt om det händer i något av de partier där det går höger-vänster-höger-vänster i något som då känns som en evighet.

En sak som jag var lite fundersam över var hur man skulle bete sig vid de tre-fyra fartbegränsade sträckor (korta) som finns på banan och förbi de två vägarbeten som pågick. Det verkade inte som att någon brydde sig utan körde förbi de stackars vägarbetarna i 160 km/h. Själv oroade jag mig för om det möjligen var så att man riskerade avstängning om man inte skötte sig och körde därefter.

Jag kom in i Bergwerk, en höger som kniper åt utan att visa det, i alldeles för hög fart och fick bromsa försiktigt långt in i kurvan och kunde inte koncentrera mig ordentligt på nerväxlingen förrän i utgången. Jag tröstade mig med att åskådarna förmodligen nickade till varandra och sa "det här är nog hans första varv på Ringen".

Ett annat av de ställen jag väntade på var Karusellen, en 180-gradare med bankning. När jag väl såg den dyka upp blev jag helt perplex och visste inte var jag skulle ta vägen. Det finns nämligen ett asfalterat innerspår som är nästan platt och ett dylikt ytterspår. Däremellan ligger den branta bankningen av betong. Den såg ut ungefär som trädgårdsplattor och min självbevarelsedrift styrde upp på ytterspåret där jag tuffade runt och hoppades att jag inte var ivägen.

Efter ytterligare några kul partier spottades man ut ur en höger som följs av en lång nerförbacke ut på rakan där man såg in- och utfartsstationen. Det kändes lite grann som när man åker berg-och-dal-banan på Tivoli i Köpenhamn och plötsligt kommer ut på slutrakan där man ser perrongen med avstigningen. "Jaha, var det slut nu?" Här finns det hastighetsbegränsning för att folk ska sakta in och köra in i depån. Man får nämligen inte köra varv på varv utan måste in och dra biljetten eller årskortet varje gång. Jag försökte vara någorlunda "laglig" men insåg att alla andra drar fullt för att komma upp i toppfart innan de börjar bromsa. Förmodligen är det helt OK så länge man vet att depån är där och att man måste in.

Jag rullade in på parkeringen och fram till svenskarna som stod och väntade på mig. De menade att jag hade kört bra med tanke på att det var första gången. 13 minuter var resultatet och det tyckte jag först lät osannolikt bra med tanke på att rekordet satt av Helmut Dähne är på 7:49. Men tydligen följer varvtider en logaritmisk skala vilket gör att 8:30 är mycket, mycket bra men förmodligen en avgrundsskillnad mot rekordet. 9 minuter är ordenligt fort och tio minuter klart godkänt. Tretton minuter blir i det sammanhanget förmodligen en fullt normal nybörjartid.

En snabb titt på himlen gjorde att jag satte i öronpropparna direkt igen för att hinna använda min andra biljett innan det började regna. Far i familjen kollade klockan när jag drog och så drog de andra några minuter senare. Andra varvet gick av förklarliga skäl fortare. Jag hade lyckats memorera de ställen där det höll på att gå åt skogen på första varvet och kunde nu välja bättre spår och få väsentligt bättre utgångshastighet. Dessutom hade jag bara stått stilla några minuter och hade fortfarande varma däck.

På detta andra varv började jag förstå dem som köper årskort och lägger varenda semesterdag på att köra ner till Ringen. Denna bana är helt enkelt så fantastisk att man kör med ett stort glatt flin på läpparna varje gång man har klarat (allt är relativt som vanligt) en kurvkombination med viss heder i behåll. Den här gången klarade jag den där curben bättre, visste vilket spår jag skulle välja i Karusellen (ytterspåret igen för säkerhets skull) och hur jag skulle bromsa i Bergwerk. När jag kom i mål igen var svenskarna fortfarande ute och körde så jag nollade min egen klocka för att kunna kolla mot deras vad jag ungefär körde på. Efter sju minuter rullade de in och ett snabbt överslag sa att jag hade klarat mitt andra varv på runt elva minuter. Om det stämmer så får man väl förklara det med att jag kört "fort men fel" och inget annat.

Jag var sugen på att köra ett varv till men hotfulla regnmoln och ökad trafik gjorde att jag bestämde mig för att det här fick räcka som smakprov. Och nog var det en aptitretare alltid. Jag hade bara kört två varv men det motsvarade nästan 22 varv på Rudskogen och det på en bana som fick de italienska bergspass jag nyss kört att verka som svenska platta landsvägar. Helt magnifikt! När får jag köra dit igen?

Måste jag jobba? Kan jag inte bara få betalt? Men om jag... Snälla...